Äntligen!!
Efter skolan åkte jag hem och väntade på att päronen skulle komma hem. När det hände så åkte jag och mamma till brossan för att lämna min dator medans pappa åkte till stallet för att fixa lite.
Jag och mamma kom till stallet till en välputsad Bobby som pappa stod för. Jag skulle skritta lite och tänkte att jag kunde passa på att göra det nere på torns.
Vi tränade lite i skritten och skulle trava ett varv men märkte någon fantastiskt, helt underbart! Bobby var självgående, trod inte och hoppade såfort man tog i tyglarna och vilken trav han hade då.
Bröt så fort jag kunde av till skritt och ringde pappa:
Jag: Hej, vad gör du?
Pappa: Jag sitter i bilen.
Jag: Okey, men asså pappa du måste verkligen komma, det är akut!
Pappa: Är det akut???
Jag: Ja!!!
Pappa: Okey, jag kommer så fort jag kan!!
Tänk vad man kan lura sin stackars pappa. Jag skriottade till han och mamma kom, kortade tyglarna utan att få en häst som strejkade och började trava. Båda två såg verkligen ut som den söta katten i Telia-reklamen, men började sedan le. Tur att öronen satt ivägen annars hade leendet nog gått runt hela huvudet.
Vi flög fram och spred lycka till alla på ridbanan som började le dem med. Men som sagt så skulle vi bara skritta så vi fick avbryta drömmen och återgå till verkligheten och stallet.
Jag tog ut Bilting på en liten promenad, hon skulle ju vila 2 dagar innan jag kunde börja rida igen, men att gå kan väl inte vara helt fel... hoppas jag.
Sen bar det av hem till Idol och en god fläskpannkaka som det blev till kvällsmat idag och nu sitter jag att kollar på mitt efterlängtade House!
Jag älskar House!!
Ps. Jag har fått jobb på LCR som handikappledare, ska bli riktigt roligt. Ds.
Jag och mamma kom till stallet till en välputsad Bobby som pappa stod för. Jag skulle skritta lite och tänkte att jag kunde passa på att göra det nere på torns.
Vi tränade lite i skritten och skulle trava ett varv men märkte någon fantastiskt, helt underbart! Bobby var självgående, trod inte och hoppade såfort man tog i tyglarna och vilken trav han hade då.
Bröt så fort jag kunde av till skritt och ringde pappa:
Jag: Hej, vad gör du?
Pappa: Jag sitter i bilen.
Jag: Okey, men asså pappa du måste verkligen komma, det är akut!
Pappa: Är det akut???
Jag: Ja!!!
Pappa: Okey, jag kommer så fort jag kan!!
Tänk vad man kan lura sin stackars pappa. Jag skriottade till han och mamma kom, kortade tyglarna utan att få en häst som strejkade och började trava. Båda två såg verkligen ut som den söta katten i Telia-reklamen, men började sedan le. Tur att öronen satt ivägen annars hade leendet nog gått runt hela huvudet.
Vi flög fram och spred lycka till alla på ridbanan som började le dem med. Men som sagt så skulle vi bara skritta så vi fick avbryta drömmen och återgå till verkligheten och stallet.
Jag tog ut Bilting på en liten promenad, hon skulle ju vila 2 dagar innan jag kunde börja rida igen, men att gå kan väl inte vara helt fel... hoppas jag.
Sen bar det av hem till Idol och en god fläskpannkaka som det blev till kvällsmat idag och nu sitter jag att kollar på mitt efterlängtade House!
Jag älskar House!!
Ps. Jag har fått jobb på LCR som handikappledare, ska bli riktigt roligt. Ds.
Kommentarer
Trackback
