Mellan himmel och jord
Kemi med ettorna kl.9.30, har nog aldrig varit så okoncentrerad på en kemilektion förut. Du var de enda i mina tankar.
När jag vaknade upp i morse var allting fel. Jag snoozade alldeles för många gånger, men kom tillslut upp ut sängen, fixade mig och missade såklart min buss. Från bussen till skolan var du det enda i mina tankar. Om jag inte tänkte på att jag saknar dig så otroligt mycket så tänkte jag på att det kändes hemskt att jag hade ett guldigt halsband på mig utöver mitt silvriga med ditt namn på som jag aldrig tar av mig.
Jag skrev ditt namn på tidningen jag tagit på bussstationen, men strök hårt över det när jag tittat på det en stund. Därefter tog jag av mitt silvriga halsband, la det bredbid mina böcker för att känna att du var med mig idag.
I stan på väg hem gick jag till banken för att flytta lite pengar och flyttade då lite extra så jag kunde köpa blommor till dig, fick bli röda rosor i hopp om att du skulle tycka om dem.
Väl inne på kyrkogården letade jag efter tallen fid farfars grav och när jag äntligen fick syn på den tårades mina ögon av både glädje och sorg. Jag hade köpt tjugo rosor, så han fick en och sedan gick jag vidare.
På minneslunden, jag hade inte rundat buskarna, inte sett alla fina blommor hos dig, föll en tår ner för min kind. Jag släppte min väska bredvid din sten och hoppades på att inget ömtåligt jag äger låg i den, men det hade inte spelat mig någon roll ändå. Med gråten i halsen och tårar strömmande ner för mina kalla kinder satte jag tio röda rosor hos dig och en till Viola, sedan satte jag mig ner, med tankarna på den sista julen vi hade tillsammans och ett släktkalas när du drev med mig så jag höll på att bli gråhårig. En riktig glädjespridare var vad du var.
Jag önskar att jag fick träffa dig i hela mitt liv, i alla fall en sista gång så jag kunde få chansen att ta förväl av dig. Det känns inte som jag har gjort det, känns som du fortfarande är hos alla döda fiskarna i Norge och kommer till Ramkvilla för att fira jul med oss i vinter, men det gör du inte. Det kommer vara lika gott om utrymme vid bordet som förra julen. Det var mycket bättre när du var med så man fick sitta lite trångt och få värme från alla andra och vem ska jag och johannes, vi fega så ut med när du inte är här. Johan eller Viktor är inte den som tycker det är roligt att skrämma upp folk som du, ingen av oss andra hade vågat springa före mitt inne i mörka skogen bara för att skrämma livet ur släkten.
Du finns inte kvar hos oss här nere på
jorden, men jag vett att du finns i
himlen och du kommer alltid att
finnas i mitt hjärta!!
R . I . P
Jens
Gustav
Hellström
<3
